De Ödeslösa

I morgontimma var skapelsen ny | En arla vandring längs strändernas stråk | Lufthav som strålar av gryningens ljus | Vind som kyler den grånande hud | Ett förskönande kalls himlavalv | Över den vidsträckta vyn | Med fynd av drivved som svept in mot land | Den djärvaste av tanke föds Solskivan ståtar högt | Bakom skuggornas danande gång | Det urtida träd som andas | Som viskar ut sin gudaande | Bark som murknat och fallit isär | En gestalt som närts utan ljus | Ögon som öppnas än utan liv | Än utan syfte och mål

Ask och Embla | De ödeslösa |

Med havet som slutpunkt, dess ändlösa grav | Hand i hand samman mot en ny värld | Räds ej den gäld som betalats i guld | Men dömd till det pris som betalas i järn | Forna vintrars skare | Har nu glömt inför årets skörd | Rämnande murar, smältande tjäle | Ett ok som släpats i gyttjan | Det finns ingen rättvisa | Ty det finns bara oss | Gårdagens slit betyder föga | Inför morgonens dom | Visa mig det band som brustit | Visa oss dess spruckna fäste | Flitens tid har tystnat | Där pålar på nytt slås i jord |

När Gautr gjöt liv, de befriade kroppar | När Gautr gjöt liv, de befriade själar | Varmt blod i ström genom ådror | Värmen från dess källa, att skönjas bland lövverk | Stränder av svavel, en spegel så grå | Dränkt utan färger och liv... av de ödeslösa